Arkiv för oktober 2021

Den 22 oktober håller FN:s Kvinnokommitté sin dialog med Sveriges regering i Genève. Sveriges Kvinnolobby förväntar sig att kommitténs experter bland annat kommer ifrågasätta varför regeringen inte har gjort mer för att sluta inkomstgapet mellan könen och se till att fler sexualbrottsförövare fälls.

De stater som ratificerat Kvinnokonventionen ska med jämna mellanrum rapportera till FN:s Kvinnokommitté om tillståndet för kvinnors rättigheter i landet. Under kommitténs pågående 80:e session är det Sveriges tur att granskas.

Sveriges Kvinnolobby kommer att träffa kommittén inför förhöret och har tillsammans med andra organisationer och experter i CEDAW-nätverket gjort en egen granskning av hur väl Sverige lever upp till Kvinnokonventionen.

– Vi har berättat för FN:s Kvinnokommitté att utvecklingen mot ökad jämställdhet har stannat av på flera områden, och i vissa fall till och med gått bakåt i Sverige. Förmodligen kommer experterna att fråga Sveriges regeringen inte har gjort mer för att sluta inkomstgapet, stärka kvinnors hälsa och skydda kvinnor från mäns våld med mera.

Följ förhöret
Dialogen genomförs fredagen den 22 oktober mellan klockan 10.00-12:00 och 13:00-17.00 och sänds i FN:s webb-tv.

Om Afghanistan,

Om klimathotet,

Om skadan som våldspornografin vållar,

Om att värna skyddat boende i ideella aktörers regi

OM SVERIGES INSATS I AFGHANISTAN

När de sista amerikanska trupperna lämnade Afghanistan var det ett land i kaos. Då hade sedan flera år Frankrike, Holland, Australien och Kanada dragit sig ur. Sverige blev kvar ända till slutet.

Drygt 8000 svenskar deltog i insatsen, fem av dessa kom inte tillbaka levande, ett trettiotal skadades och ännu fler återvände med men för livet. Hur många afghaner som dött i samband med den svenska insatsen finns inga siffror på. Som förevändning för det svenska deltagandet talades om fattigdomsbekämpning och fredlig utveckling. De civila insatserna hamnade med tiden i bakgrunden och när de amerikanska styrkorna alltmer övergick till en strategi från Vietnamkriget kom det även att gälla den svenska insatsen.

Afghanistan har varit Sveriges största biståndsland, men det svenska biståndet, kanaliserat genom SIDA, har enligt Totalförsvarets forskningsanstalt, FOI, bidragit till att göda korruptionen och därmed förvärrat konflikten. Att blanda civila och militära insatser har kritiserats av andra biståndsaktörer. De resultat som uppvisats, bland annat att flickor och pojkar går i skolan och en ökad respekt för kvinnors rättigheter, kan i hög grad tillskrivas det långsiktiga arbete som icke-statliga biståndsorganisationer bedrivit, bland annat Svenska Afghanistankommittén. Idag riskerar det arbetet att omintetgöras, något som framför allt kommer drabba kvinnorna.

Vilka lärdomar ska dras av Sveriges medverkan i detta krig? Den allians som svensk insats blev en del av hade ett begränsat FN-mandat. Mot slutet var insatsen underordnad amerikanskt befäl. Medan andra länder drog sig ur och FN var utmanövrerat, blev Sverige alltmer indraget i ett nära samarbete med NATO och USA.

Under nära 20 år har Sverige deltagit och alltmer blivit en del av de krigsinsatser som varit förödande för Afghanistan. Det är från krigsskådeplatser i landet som människor flytt i tiotusental redan tidigare och nu befaras en ny flyktingvåg. Av dem som redan tidigare tagit sig till Sverige har många skickats tillbaka och de som ännu inte deporterats lever i ett limbo, utan rättigheter. Nu görs allt för att de som vill fly från Afghanistan inte ska nå Europa och vårt land.

SKV kräver:

att svenskt bistånd till stöd för kvinnors rättigheter i Afghanistan fortsätter och stärks. En feministisk utrikespolitik förpliktigar!

att Sverige tar sitt ansvar för dem som flytt till Sverige eller kommer söka sig till vårt land. att den svenska insatsen och dess konsekvenser för såväl Afghanistan som för svensk säkerhetspolitik utreds. Detta rör ytterst vilken roll Sverige ska spela när det gäller att värna fred och säkerhet i omvärlden.

KLIMATKRISEN

En ständigt ökande förbränning av fossila bränslen under 1980-talet försurade livsmiljön för många organismer. Resultatet blev ett utarmat växt- och djurliv. En parallell expansion av kalhyggen i skogarna pågick. Dessa förhållanden fick Bo Landin, biolog och författare, att skriva Om träd kunde gråta, 1986. Boken blev en modern Väckarklocka, men föll som så många andra sådana i glömska. Homo Sapiens är inte en lyhörd djurart, inte ens när livsmiljön försämras i allt snabbare takt.

Nu brinner skogarna över världen. Saven deras ’gråt’, förstärker bränderna. Träden, utmärkta absorbenter av koldioxid, spyr i stället ut gasen i atmosfären, som värms upp. Samtidigt försuras haven och sjöarna, pH värdet sjunker och organismer dör, särskilt bekymmersamt i de viktiga korallreven. Glaciärer smälter, Antarktis yta förändras från vit till svart, mer solenergi absorberas då och planeten blir varmare. Tundran med permafrost vid våra nordliga breddgrader blir varmare. Isen smälter, marken sjunker, samhällen förstörs, samtidigt som metan frigörs, en betydligt effektivare växthusgas än koldioxid.

Vi vet allt detta och mer. Varningssignalerna har hörts genom generationer. Ibland har vi lyssnat och agerat. Vissa bekämpningsmedel i jordbruket förbjöds liksom freonerna i våra kylskåp för att hålen i ozonskiktet skulle läkas, en process som kan ta upp till 70 år. Freonernas aktivitet blev till en livsfara för oss, in på bara skinnet. Malignt melanom kunde utvecklas.

Klimatkrisen innebär att livsmiljöerna på vår blåa planet förändras i allt snabbare takt och det är nu bevisat att det är vi Homo Sapiens som är ansvarig art. Vi har levt i Holocen, som började vid istidens slut för ca 12 000 år sedan, nu lever vi i Antropocen, människans tidsålder. Det är människan som blivit skulptören, arkitekten på planeten Tellus.

Ansvaret för tillståndet i världen vilar naturligtvis tyngst på industriländerna, varav många är gamla kolonisatörer, som fortsätter utnyttja sina tidigare besittningar. Befolkningen i Sverige sägs ha behov som motsvarar mer än 4 jordklot för att tillfredsställas.

Bara uthålliga strukturförändringar kan rädda oss men vi har inte tid att längre vänta på dessa.

Utan modiga och uthålliga ledare inom politiken, näringslivet och samhället i övrigt, som förstått vad som krävs för att genomföra Parisavtalets alla utfästelser, tillika de 17 Globala målen, lär vi inte lyckas väl. Det har nyligen visats att länder med kvinnliga statsöverhuvuden har klarat att hantera pandemin bäst! Av dem finns något viktigt att lära.

Vi lever i en mycket ojämlik, ojämnställd värld, där kvinnor och barn, som drabbas värst av fattigdom och klimatkrisen, inte har röster som hörs. Utan solidaritet lär vi inte lyckas genomföra den mycket komplexa och svåra omställningen.

Två parallella skeenden med tidsbestämda handlingsplaner är nödvändiga utgångspunkter för denna omställning.

• att sätta stopp för militarismen och krigsmyterna
• att lämna kvar de fossila bränslena kol, olja och naturgas/metan inne i jordklotet.

VÅLDSPORNOGRAFINS SKADEVERKNINGAR

Enligt regeringen är förebyggande av mäns våld mot kvinnor ett prioriterat område sedan flera år tillbaka. Från 2017 finns ett nationellt våldsförebyggande program och i juni i år presenterade regeringen ett 40-punktsprogram som preciserar delmålen i arbetet med att minska våldet. Den 13 september kom så budgetpropositionen som ska möjliggöra genomförandet av de ambitiösa målen, sammanlagt drygt en miljard kronor, om man ser framåt ett par år.

Detta är en glädjande satsning som tillgodoser flera av de krav som ställts av dem som aktivt arbetar med könsbaserad våldsproblematik, inte minst att bidrag till kvinno- och tjejjourer permanentas, att boende efter tillfällig skyddsvistelse ska prioriteras och att barnperspektivet stärks.

Men våldsproblematiken är omfattande och komplext, och inkluderar bl. a. sexuellt utnyttjande i olika miljöer, på nätet,grooming, sugardating, all prostitution, inklusive människohandel med mera. Alla regeringens 40 föreslagna åtgärder är viktiga och för att de ska realiseras krävs ett ambitiöst uppföljningsarbete och förmodligen ytterligare finansiering.

En av de föreslagna åtgärderna är att stoppa mäns våld mot kvinnor i ungas partnerrelationer. I detta sammanhang nämns inget om den grova våldspornografin, lättillgänglig på nätet. Dagens pornografi inkluderar gruppvåldtäkter, sexuella övergrepp och förnedring av kvinnor. Den finns till hands i ungas mobiler och spelar stor roll i hur könsumgänge uppfattas av dem. De matas med budskapet att våld är normalt, att tjejer är objekt, som killar ska utföra sexuella handlingar på och inte med. Detta står i total motsats till samhällets offentliga värderingar om jämställdhet.

SKV kräver att regeringen granskar och bedömer den utbredda våldspornografin inte bara som kränkande av människovärde utan som rent brottsliga handlingar.  Flera initiativ tas nu ut i världen att dra porrproducenter inför rätta. Sveriges feministiska regering bör stå i framkant när det gäller kampen mot denna form av våld mot flickor och kvinnor.

STÖD TILL IDEELLA KVINNOJOURER

Frihet från våld är en mänsklig rättighet. Idéburna icke-vinstdrivande jourer har i över 40 år tagit ansvar som samhällets skyddsnät för kvinnor och barn som utsatts för mäns våld.

Bygget av det svenska välfärdssamhället har utgått från mannen som norm, män har mer makt än kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ingick inte i den svenska självbilden och därmed inte i det offentliga samhällets ansvar. I stället fick kvinnor bygga upp ett parallellt, ideellt välfärdssystem för att stötta och skydda kvinnor och barn – det som blev och fortfarande är kvinnojourernas verksamhet. De har i princip tagit hela ansvaret i över 40 år. be

Dessa jourarbetare har erfarenhet av att bemöta individer som söker stöd och hjälp på ett värdigt sätt. Verksamheten finns kvar över tid och finansieringen behöver säkras. Trots satsningar i höstens budgetproposition är det långt kvar tills arbetet mot mäns våld mot kvinnor tilldelas resurser som står i proportion till problemets allvar och storlek.

Hittills har det inte funnits några nämnvärda pengar att tjäna på kvinno- eller barnfrid. Idag är situationen annorlunda och en ny marknad har öppnats för privata, vinstdrivande jourboenden som inte tar ansvar för helheten. Ännu är skyddat boende inte en reglerad insats enligt Socialtjänstlagen. En privat organisation behöver inte rätta sig efter särskilda kvalitetskrav eller tillstånd från IVO, Institutionen för vård och omsorg, för att starta och driva ett sådant boende. Landets kommuner står inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de idéburna jourerna. Det är dags att deras livsviktiga insatser erkänns och att kvinnofridsarbetet prioriteras som en viktig del av välfärdssektorn. Det är en fråga om kvalitet i mottagandet av kvinnor och barn. I stället för att gynna aktörer med kortsiktiga vinstintressen bör kommuner ta ansvar genom att sluta långsiktiga överenskommelser med dem som har erfarenhet, kompetens och uthållighet.

SKV kräver

– att regering, kommuner och regioner definierar de ideella jourernas verksamhet som samhällsviktiga insatser som bör prioriteras.

– att särskilda kvalitetskrav och tillståndsplikt införs för skyddade boenden som drivs av privata aktörer.

– att samarbete främjas mellan offentliga aktörer och jourer genom exempelvis IOP – Idéburet Offentligt Partnerskap. Mäns våld mot kvinnor ska inte vara en vinstaffär.