Nyhetsarkiv

                                                                                                                                                                                                             Appell

Stig upp alla kvinnor med kännande hjärtan, vare sig ni döpts i vatten eller tårar! Säg med fast stämma: “Vi godtar inte att viktiga frågor besvaras av icke relevanta aktörer. Männen skall ej hos oss söka applåder och smek om samtidigt det är stanken av slakt de bär med sig. Våra söner skall inte tas ifrån oss och fås att glömma allt vi har kunnat lära dem av kärlek, barmhärtighet och tålamod.  Vi, som är kvinnor från ett land, hyser ömma känslor nog för dem i andra länder och medger därför ej att våra söner tränas för att skada deras.”

Ur djupet av en härjad jord en röst hörs ljuda i samklang med vår egen: ”Ned med vapnen! Ned med vapnen! Svärdets mördande kan aldrig avgöra vad som är rätt.´ Vanära utplånas icke av blod, ej heller rättfärdigas ägande av våld.”

Såsom männen genom tiderna har övergett plog och städ när kriget kallar, låt kvinnorna nu lämna allt som finns i hemmet och samlas till ett mäktigt rådslag för en dag. Låt dem mötas först som kvinnor, för att sörja de döda och minnas dem. Låt dem sedan med största allvar överlägga om på vilket sätt mänsklighetens stora familj kan leva i fred. Varje individ skall ses som bärare av Guds heliga stämpel, inte Caesars.

I kvinnlighetens och mänsklighetens namn ber jag innerligt om att man kallar allmänt till en kvinnornas kongress, utan begränsning av nationstillhörighet, att äga rum på någon plats som anses lämplig, så snabbt som kan ske med hänsyn till syftet: att främja ett förbund av skilda nationaliteter, okrigiska lösningar på internationella frågor, de stora och mäktiga intressen för fred.

                                                                                                            Övers. IaH

                                                Women’s Day Proclamation

Arise, all women who have hearts, whether your baptism be that of water or of tears! Say firmly: “We will not have great questions decided by irrelevant agencies, our husbands shall not come to us, reeking with carnage, for caresses and applause.
Our sons shall not be taken from us to unlearn all that we have been able to teach them of charity, mercy and patience. We women of one country will be too tender of those of another country to allow our sons to be trained to injure theirs.”

From the bosom of the devastated earth a voice goes up with our own. It says, “Disarm, disarm! The sword is not the balance of justice. Blood does not wipe out dishonor nor violence indicate possession.

As men have often forsaken the plough and the anvil at the summons of war, let women now leave all that may be left of home for a great and earnest day of counsel. Let them meet first, as women, to bewail and commemorate the dead. Let them then solemnly take counsel with each other as to the means whereby the great human family can live in peace, each learning after his own time, the sacred impress, not of Caesar, but of God.

In the name of womanhood and of humanity, I earnestly ask that a general congress of women without limit of nationality may be appointed and held at some place deemed most convenient and at the earliest period consistent with its objects, to promote the alliance of the different nationalities, the amicable settlement of international questions, the great and general interests of peace.